Daniel “Dadda” Petersson

  • IT-tekniker
  • Ledare
  • Utbildare
  • Problemlösare

Scrolla ned för att lära känna mig

Daniel Petersson - Personen

Dadda –
En kort presentation

Vem är jag? Förmodligen en ovanligt vanlig man i sina bästa år som hunnit prova på lite av varje. Jag är nyfiken, strukturerad och har alltid haft en förmåga att hitta sätt att göra saker lite bättre än de var igår.

När jag ser tillbaka på mitt liv inser jag att den drivkraften ofta har lett mig vidare till nya roller och större ansvar. Det har ibland varit utmanande, men framför allt har det gett mig erfarenheter och möjligheter som jag annars aldrig hade fått.

En annan sak som utmärker min resa är att jag ofta har burit någon form av uniform – som militär, ordningsvakt eller inom andra sammanhang där ansvar, disciplin och samarbete står i fokus. Varför det blivit så vet jag egentligen inte, men det verkar vara en röd tråd genom livet.

Och smeknamnet ”Dadda”? Det fick jag redan i lågstadiet och det har hängt med sedan dess. Numera är det många som känner mig mer som Dadda än som Daniel Petersson.

Daniel Petersson - IT-teknikern

Dadda -
IT-teknikern

Datorer och teknik har fascinerat mig sedan jag fick min första dator som åttaåring. Den öppnade dörren till en värld av kreativitet och problemlösning där jag kunde utforska allt från musikskapande och bildredigering till programmering och systemadministration. För mig har IT alltid varit en kombination av teknik och kreativitet.

Jag är lyckligt lottad som fått göra mitt största intresse till mitt yrke. Efter många år i branschen har jag insett att jag är mer generalist än specialist. Det har gett mig förmågan att se helheten och förstå hur olika system, processer och människor påverkar varandra.

Användaren står alltid i centrum för mitt arbete. Ett system som är svårt att förstå eller använda kommer sällan att användas fullt ut. Därför brinner jag inte bara för teknik utan också för utbildning, kunskapsdelning och tydliga arbetssätt.

Tekniken förändras ständigt, men vissa principer består. En robust, strukturerad och lättförvaltad IT-miljö är en framgångsfaktor för de flesta verksamheter. Och kanske viktigast av allt: god dokumentation. Som jag brukar säga – IT på enterprise-nivå är 20 % teknik och 80 % dokumentation.

Daniel Petersson - Golfspelaren

Dadda -
Golfspelaren

Golfen har varit en del av mitt liv sedan 1986 och är den idrott jag hållit på med längst. Genom åren har spelet gett mig många fina upplevelser, vänskaper och timmar ute i naturen.

För mig handlar golf inte bara om resultat och handicap. Det är lika mycket en möjlighet att koppla av, rensa tankarna och komma bort från vardagens stress. Under en golfrunda hinner man både reflektera över livet och föra intressanta samtal med människor man kanske aldrig annars hade träffat.

Jag har aldrig varit någon utpräglad tävlingsspelare. Den största tävlingen har alltid varit mot mig själv – att försöka utvecklas, spela lite bättre än förra gången och njuta av resan längs vägen. Som bäst har jag spelat på handicap 6, men med åren har jag blivit allt mindre fokuserad på siffror och allt mer på upplevelsen.

Golfen lär ut tålamod, ödmjukhet och vikten av att aldrig ge upp efter ett dåligt slag. Kanske är det just därför jag fortfarande tycker att den är lika fascinerande idag som när jag började spela för snart fyrtio år sedan.

Daniel Petersson - Militären

Dadda -
Militären

Min militära resa började 1993 när jag genomförde värnplikten på Marinbasen i Karlskrona. Efter muck trodde jag nog att det militära kapitlet var avslutat, men livet ville annorlunda. När jag senare arbetade som IT-tekniker inom Försvarsmakten i Kalmar blev jag rekryterad till Hemvärnet, och sedan dess har jag blivit kvar.

Under mer än tre decennier har jag haft förmånen att tjänstgöra i många olika roller. Från soldat och gruppchef till plutonchef och idag ställföreträdande kompanichef för Kalmar Insatskompani. Resan har gett mig erfarenheter, utmaningar och minnen som få andra verksamheter kan erbjuda.

Den militära verksamheten innebär allt från utbildning och övningar till skarpa insatser och stöd till samhället. Det som engagerar mig mest är dock ledarskap och utbildning. Att få utveckla soldater och chefer, se människor växa i sina roller och bidra till att skapa välfungerande förband är något av det mest givande jag vet.

Många föreställer sig att militärt ledarskap handlar om att ge order och kräva lydnad. Min erfarenhet är att det handlar om något helt annat – förtroende. Som chef måste jag skapa förutsättningar för mina underställda att lyckas, vara tydlig med målet och ge dem friheten att lösa uppgiften på sitt sätt. Förtroende byggs genom tydlighet, respekt och omtanke, inte genom att höja rösten.

Kanske är det därför en av de bästa känslorna jag vet fortfarande är att ge en order, ställa frågan "Frågor?" och få svaret "Inga." Då vet jag att uppgiften är förstådd och att den kommer att lösas – kanske inte exakt som jag själv hade gjort det, men med det resultat som efterfrågas.

Daniel Petersson - Ordningsvakten

Dadda -
Ordningsvakten

1999 utbildade jag mig till ordningsvakt. Precis som många andra hade jag nog en ganska romantiserad bild av yrket – nattliv, festivaler och situationer som krävde både auktoritet och handlingskraft. Verkligheten visade sig vara något helt annat, och betydligt mer intressant.

Kärnan i arbetet handlade om människor. Att möta personer med olika bakgrund, behov och ibland motstridiga intressen, och hitta lösningar som fungerade för alla inblandade. Jag upptäckte tidigt att jag hade en fallenhet för att skapa lugn i pressade situationer och lösa konflikter genom dialog snarare än genom tvång eller våld. Det är något jag fortfarande är stolt över.

Att bidra till trygghet och kunna hjälpa människor när de befinner sig i en utsatt eller sårbar situation är bland det mest meningsfulla jag har gjort. Ofta handlar det inte om stora ingripanden, utan om att lyssna, visa respekt och finnas där när någon behöver hjälp.

Under mina drygt tjugo år som ordningsvakt har jag mött tusentals människor och fått uppleva miljöer, evenemang och situationer som jag annars aldrig hade kommit i kontakt med. Det jag minns starkast är dock inte händelserna, utan människorna. De allra flesta har varit vänliga, respektfulla och generösa, och mötena med dem har gett mig erfarenheter och minnen som jag bär med mig än idag.

Daniel Petersson - Ju-Jutsuutövaren

Dadda –
Ju-Jutsu utövaren

1992 började jag träna Ju-Jutsu på Kalmar Budoklubb. Det som från början var ett intresse utvecklades snart till en lång resa präglad av målmedveten träning, personlig utveckling och ett starkt engagemang för både sporten och föreningslivet.

Efter flera års träning nådde jag 1998 ett av mina stora mål när jag graderade till svart bälte. Under resan dit blev jag även instruktör, en roll som lärde mig att inte bara behärska teknikerna utan också förstå dem tillräckligt väl för att kunna lära ut dem till andra.

Engagemanget stannade inte på träningsmattan. Genom åren fick jag förtroendet att leda verksamheter på flera nivåer, från Kalmar Budoklubb till Smålands Budoförbund och senare även Svenska Budo- och Kampsportsförbundet. Det gav mig möjlighet att möta människor från hela idrottsrörelsen och se hur mycket som förenar olika sporter, oavsett verksamhetens storlek eller inriktning.

Parallellt utbildade jag mig till domare och verkade under en period på europeisk nivå. Arbetet med att utveckla utbildningar, strukturer och verksamheter blev minst lika givande som själva utövandet av sporten.

Ju-Jutsu har lärt mig disciplin, tålamod och vikten av ständig utveckling – egenskaper som jag haft nytta av i många andra delar av livet.